Hoppa till sidans innehåll

Skidor och flottörer


Skidor

På en istäckt sjön eller ett stort snöfält kan du välja din "bana" hur du vill. Nackdelarna är att vinterkylan kan göra det hela litet svårare med utrustningen medan sjöalternativet kräver tillgång till båt.
Storlek på skidorna här är lämplig för högvingad nybörjar modell:
Skidan göres av 2 mm plywood. 300 x 50 mm. som avrundas i nosen.
Den stående balken göres av 4 mm plywood eller 4 mm balsa som får 1 mm plywood på vardera sidan.

 

Sedan monteras en 30 mm lång 10 x 10 mm furukloss som borras där landningsstället fästes
( du bara tar bort hjulen ). Använd stoppring som med hjulen.
Landningsställets infästning skall vara en bit bakom skidans centrum så att skidan arbetar sig uppåt i lös snö.
I vardera änden används en tunn lina upp mot vinginfästningarna. I bak skall den vara stum för att förhindra att skidan skall vinkla upp som en gigantisk luftbroms.
I fram förlänger man med gummisnodd så att skidan kan fjädra och utjämna snöns ojämnheter.
Ett alternativ till staglinor är att använda en torsionsfjäder som då är fäst i skidans balk respektive en bit upp på landstället. Fördelen är en snyggare installation.
I luften skall skidorna peka uppåt c:a 2 - 5 grader.

 

Skidor

 

 

Nosarna böjes genom att ställa dom i kokande vatten någon minut varpå man sätter dom i spänn för att kallna och torka något dygn.

Håll den raka delen plan genom att spänna den mellan två plana trä- eller metall detaljer.
Limma sedan samman delarna med ett starkt lim, t.ex. epoxilim.
Skidor fungerar väldigt likt flottörer men kan i sin grundstorlek beräknas ur c:a 40 - 50 % av modellens totallängd. Bredden kan vara c:a 40 - 50 mm för en 1,5 - 2,0 kg modell med .25 - .46 motor.
Bredd och hur långt du drar upp nosspetsen beror på i hur mycket lössnö du tänker köra i. Hög nosspets klarar bättra lössnö och ojämnheter men ger ett större luftmotstånd.
För oss Svenskar innebär skidor en väsentligt förlängd flygsäsong men också tillgång till fler och större fält när vi råkar få fina vintrar. Lycka till / Anders


Jag har i flera år använt skidor på 25-40modeller som jag tillverkat av tapetlinjaler av aluminium. Ett par bitar 30-35 cm kapas av linjalen. 3-4 cm från ena änden sågas spår genom de uppvikta kanterna och "mittbalken" så att änden kan böjas upp till skidspetsar. En bock av ett par bitar al-plåt med en hårdträbit emellan epoxylimmas på "mittbalken" ungefär mitt på skidan och hål för landningsstället borras genom bocken.
I början använde jag fjädrar eller gummisnoddar och linor för att styra skidorna à la fullskala, men senare gick jag över till följande lösning som jag tycker är smidigare: På stoppringen som ska hålla skidan på plats löds en stump 2 mm mässingssrör fast. 4-5 cm bakom landningsstället borras ett hål genom "mittbalken" och en 1 mm pianotråd träs igenom och bocka så att det sitter kvar. Pianotråden får löpa fritt genom röret och stoppringen dras fast på landningsstället i lämplig vinkel så att skidan får rätt läge.
Båda dessa idèer tror jag kommer från Allt om Hobby, som skrivit om skidflyg flera gånger: 1/79, 8/79, 7/83, 8/84, 8/86, 1/88, 8/93 och 1/95.

Lycka till och tag med varma vantar! Hälsningar / Jan

 

 

Flottörer

För den som har tillgång till stora vattenytor kan göra sig oberoende av problemet med modellflygfält. Ett modellflygfält behöver vara ganska stort med tanke på inflygningar för landning mm. Dessutom har man ofta bara en bana i en viss riktning medan blåsten tar sig friheten att komma från alla tänkbara håll.
På sjön eller ett stort snöfält kan du välja din "bana" hur du vill.
Nackdelarna är att vinterkylan kan göra det hela litet svårare med utrustningen medan sjöalternativet kräver tillgång till båt.

Flottörernas totallängd bör vara 70 - 80 % av modellens totallängd, spinner till stabilisator.
Sedan kan måttsättningen göras i % av denna längd.

Pontoner

  


Observera att steget skall ligga under tyngdpunktscentrum och bakre kanten skall vara skarp.
Flottörens centrumlinje skall vara parallell med flygplanskroppen, både från sidan som uppifrån.
Spetsarna bör sticka ut c:a 50 mm framför propellern.
Rätt benlängd på landningsstället handlar om att vattensprutet inte bör nå propellern, medan för stor höjd inverkar menligt på tippstabiliteten. Ett eller två tvärstag skall gå mellan flottörerna.
Försök hålla 40 - 50 mm mellan flottörens översida och propellerspetsarna.
Litet V-form på flottörens undersida för att gradvis minska friktionen vid start kan vara bra.

Flottörer som ofta kallas pontoner, går att använda till alla typer av modeller. Tänk på att modellen helst inte skall vara motorsvag då flottörer och stag ökar luftmotståndet. Dessutom ligger den tillkommande friktionen en bit under kroppens centrumlinje. Speciellt vid landning.

Typiskt kan sägas att en modells flottörer är procentuellt längre på en modell än på fullskala planen.

Om du köper färdiga flottörer eller i byggsats, så välj hellre en storlek större än mindre. Dessutom kan det vara lättare att taxa på vatten om dom är utrustade med roder. Att taxa omkring med enbart sidoroder och motorpådrag kräver litet större roderytor och kan vara besvärligt vid blåst.

Tänk på att väsentliga delar som t.ex. flottörerna inte bör vara limmade med vattenlösligt vitlim.
Om du använt vitlim i modellen så se till att alla ytor är ordentligt lackade eller målade.


Tekniken vid flygning med flottörer är att akta sig för landning på bara den ena flottören. Risken är då stor att modellen vrider sig och doppar vingen i vattnet. Det går fort men skadorna blir mindre än vid rullning på land. Vid för hög hastighet kan det också vara risk för att stå på näsan vid landningen.

Rätt landningshastighet är något högre än på land för att bättre hålla flygkroppen horisontellt.

Vid starten däremot strävar vi efter att snabbt komma upp på steget och trycker därför inte ned stjärtpartiet med höjdrodret. Väl uppe på steget låter vi modellen vinna fart tills den av sig själv lyfter från vattenytan. Hanteringen är således som vid all flygning. Ett lugnt och stabilt uppförande av piloten ger ett snyggt och skalaliknade uppträdande på modellen.

Vid taxning på vattnet håller du däremot lämpligen litet höjdroder för att inte riskera att nosarna dyker i en våg.

En varning kan vara på sin plats för att inte blöta ned sin elektonik med vatten mm. Speciellt saltvatten är ju mycket aggressivt om det skulle komma in i våra sändare och mottagare. Om man nu råkat doppa sin elektronik i saltvatten bör man göra som med kamerautrustningen, nämligen snabbt doppa den i sötvatten! Lägg den sedan i en plastpåse och åk hem eller till närmaste verkstad för att snabbt torka den med handduk och hårtork.

Flottörer går också att köra på snö med men då föredrar man flottörer med plan undersida eftersom den v-formade undersidan gräver ned sig med större friktion som följd.

 

Pontoner på land 

 

Att taxa på vatten 

Uppdaterad: 2016-06-07 16:54
Skribent: Jonny Carlén
SMFF på Facebook
  
FSF webshop
 
  
  

 

Antal besökare på sajten:

 

Kom med synpunkter på sajten!

Postadress:
Sveriges Modellflygförbund
Svenska Flygsportförbundet, Idrottens Hus, Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Riksidrottsförbundet, Idrottens Hus, Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: +46 10 476 54 71
E-post: This is a mailto link

Se all info